Mineralull är ett samlingsnamn för byggnadsmaterial av mineralfiber som i första hand används för värmeisolering, men även för ljudabsorbtion. Mineralull delas in i två huvudtyper, stenull och glasull, beroende på basmaterial. Grundmaterialet spinns till trådar efter att det smälts.
Vid val av isolering bör man fundera på var i konstruktionen isoleringen ska sitta och vilka egenskaper man vill att den ska ha. Att isolera värme och kyla är viktiga egenskaper i materialet, men även brandmotstånd, fuktmotstånd och ljudabsorbtion är viktiga faktorer.
Stenull
Stenull är en form av mineralull och består av korta tunna fibrer som ligger kors och tvärs och lämpar sig både för värmeisolering och ljudabsorption. Stenull finns i lösare form (sk lösull), i skivor och på rulle.
Den största skillnaden mellan stenull och andra typer av isoleringsmaterial är att stenullsfibrer klarar temperaturer över 1000°C. Brandmotståndet ger värdefull extra tid för människor att komma ut vid en brand och brandmännen att släcka branden innan byggnaden hinner övertändas och störta samman. Stenull är vattenavstötande och diffusionsöppen, det vill säga suger inte åt sig vatten, men släpper igenom vattenånga. Det gör att intilliggande material enkelt kan torka ut genom isoleringen. Stenullen står emot fuktskador väl och hindrar mögel och andra microorganismer att bildas i själva isoleringen.
Glasull
Glasull är en anntyp av mineralull som används som värme- och ljudisoleringsmaterial. Glasull har låg vikt, är spänstig, god hållfasthet och lämpar sig bra mellan trä- eller stålreglar. Glasull är miljövänligt med tanke på råmaterialet och det finns varianter av glasull som har bättre förmåga att motstå brand än vanlig glasull. Glasullsisolering smälter till skillnad från ex. stenull, vid en lägre temperatur (ca 600° C).
